Man ska hålla på traditionerna, så som vanligt när saker blir lite jobbiga så flyr jag. Jag packar allergitabletter (allergi kommer man inte undan ens under smärre identitetskriser, tydligen!) och tillräckligt med saker för att distrahera mig själv från mig själv, samtidigt som jag vet att havet brukar se till att tala allvar med mig. Tillbaka på lördag för nya jobbtag, förhoppningsvis med mindre av ett fågelbo av trassliga tankar i huvudet.

Sliten och jäklig efter söndagens personalfest bäddar jag ner mig i soffan framför snygga Mad Men. Pollenallergi och eventuellt ögoninflammation har jag med, men att ta sig fram till apoteket känns lite oöverstigligt just nu.

Soundtrack för mitt liv just nu:

Lars Winnerbäck - Tvivel

Om jag känner ödets ironi rätt så kommer någon att slänga på CD2 av Efter nattens bränder innehållandes den här låten i restaurangen ikväll. Det brukar fungera så, och det känns lika absurt varje gång.

Fick låttips av p4 igen. Den här gången en finstämd cover av Coldplays underbara The Scientist. Willie Nelson, en gammal countryartist som jag tror att min fader brukar lyssna på och jag brukar ogilla. Men här blev det magi, och låten åkte rakt in på min depp/tröst-lista på spotify. Jag tror att alla som gillade Johnny Cash's version på Hurt kommer älska det här.

Willie Nelson - The Scientist

Galet produktiv dag, har kryssat av punkt efter punkt på en lång och tråkig att göra-lista. Ett par riktiga höjdpunkter har dagen ändå bjudit på. Samtal med min favorit-parisare och ett visst objektiv som landade i brevlådan. Det vill jag nog aldrig ta av igen känner jag efter en halvtimmes testfotograferande. Och så värmen, och gräs under vinterbleka fötter.

Den här klänningen ropade efter mig i helgen trots shoppingförbud av annat än nödvändigheter fram till italien-resan. Kommer bli så fin barbent i sommar och till kängor och strumpbyxor i höst.

Idag har jag bränt en lite för stor summa inom lite för få minuter, men nu kommer två väldigt efterlängtade saker landa i min brevlåda framöver. Den ena saken är en biljett till årets upplaga av Knarrholmen. En liten festival i Göteborg skärgård mitt i övergången vår-sommar. Promotionfilmen gör mig alldeles lycklig.

Det här är så snyggt!

Ännu en fin sak att plocka fram och längta till när det behövs: en femdagars-resa till Rom bokad i slutet av Juni. Jag byter sill och potatis och en högtid nästan lika överreklamerad som nyår mot medelhavsvärme, god mat, vin och tusen andra underbara saker. Min sommar blir bara bättre och bättre!

Semesterbild från Egypten

Sätt på Hand covers bruise av Trent Reznor & Atticus Ross.
Öppna hemsidan rainymood.com

Gåshud.

Som sagt, fint besök i Göteborg. Jag har saknat staden. Mor och far fick bo kungligt i svit på Avalon och själv bodde jag fint i systers hus. Det blev tapas och cava, drink i hotellbar och drink på Picasso. Nu lockar staden mer igen, och jag är glad över att ha tagit vissa beslut om framtiden.

Så jag tog min första hellediga helg sedan jag tog mitt nuvarande jobb (undantaget veckorna runt jul då vi höll stängt och min sjukskrivning förstås) och åkte till Göteborg. På lördagen blev det obligatorisk shoppingrunda. Jag har knappt handlat något i klädväg sen i slutet på förra sommaren, så mitt shoppingsug var inte nådigt. Det blev ett par chinos till vardags, två par likadana svarta byxor till jobbet, en klänning och slutligen en tröja. Tröjan från Lindex Gwyneth Paltrow-kollektion Holly & Whyte älskar jag! Så fin och härligt mjuk. Känns som om man får väldigt bra kvalité för 299 kronor! Ett extra plus för den fina etiketten, ser riktigt lyxig ut.

We drove there real late, we went to fast
Sipping cheap sangria in the back seat

En utav de utgallrade biblioteksböckerna som jag köpte, 10 kronor för en överfull kasse, fick omvandlas till ett smyckeskrin till mina mest använda örhängden och även mormors brosch som jag har som hårsmycke. Clownen Jac av Hjalmar Berggren i en upplaga från 40- eller 50-talet var det som fick stryka på foten tack vare sin fina inbundna pärm. Texten blev inte perfekt, det är svårare än man tror att få det snyggt med stämplar, men annars är jag riktigt nöjd.

Först påskmiddag hos Sannas familj och sedan beger vi oss till Halmstad för Hunger Games på bio. Glad påsk på er!

Regn och grått utanför fönstret och jag drar mig tillbaka. Till gamla foton, bastu och barndomsnostalgi.

Ibland missar man bilder, ser inte potentialet i dom förrän långt senare. Ibland ett par veckor, ibland månader och år. Den här bilden är från 2009.

 

Förra året var jag på Falsterbo HS med Ida en helt underbar, solig juli-söndag. I år ska jag dit på onsdagen med stallkompis-Vicci och stallkompis-Ida. Kommer bli så braaa. Kan inte bli annat med mina två fellow saddleclub members.

Lars Eriksson har ända sedan hans turbulenta medverkande i skräpprogrammet idol haft en plats i den del av mitt hjärta som slår för musik. Vid hans version av It ain't me babe var jag imponerad, efter introt och första raden i hans Rejeted love (I was sitting by myself alone and you know that in my room I don't have a phone) så var jag helt frälst. Från alla möjliga hörn av internet letade jag fram låtar signerade Lars, med varierande kvalité på inspelningarna.

Sen kom till slut det där albumet som utlovades redan innan han fick sin guldbiljett - tre år efter idol. Jag har fortfarande inte lyssnat igenom det. Mest för att dom hemmainspelade verisonerna med bara en aukustisk gitarr och halvknackigt ljud är närmast perfekta i sin enkelhet. Förhoppningsvis är det samma känsla på albumet, och någon dag ska jag definitivt lyssna vad som blev av den där undebara individen som var med i idol utan att egentligen vara en del av idol.

Idag snubblade jag över det här musikklippet, och jag fick faktiskt lite gåshud. Vi har redan hört hur fina Lars och Elin Ruths röster är tillsammans, och här får vi höra det igen i en utav låtarna som jag har haft på min iPod i brusig version sedan 2008.

Det är tomt utan dig. Finaste Bossemannen ♥

Jag planerar att ha en riktigt bra söndag den här veckan. Söndagar är över lag bättre när det inte är sista utan första dagen på helgledigheten. Söndag är som sagt lite av vår version av lördag inom hotell/restaurang. Den här söndagen jobbar jag i och för sig lite grann. Tidigt frukostpass som förstås är lite segt att pallra sig upp till, men som faktiskt är ganska mysigt att jobba.

Sen står det finare saker på schemat inför kvällen. Det involverar tränings-/bastukväll och (kanske framför allt) vin med Sanna. Så planerar jag att inleda en ovanligt lång påskledighet som jag tänker njuta av till fullo.

Påskliljor i Fagerås, 2009.

Kamera: Nikon D40
Objektiv: Tamron 70-300 F/4-5.6

Att fylla 20 år betyder inte bara att man har åldern inne för systemet, det betyder också att man enligt HRFs kollektivavtal har rätt till en lön några steg över den sorgligt låga ungdomslönen. Den höjningen har jag till min besvikelse ännu inte sett av, men jag funderar ändå på om man skulle unna sig något lite större när den väl kommer. Något skulle i så fall vara ett nytt objektiv till samlingen, ett fast 50mm som jag har suktat efter länge. Känner att det är precis vad jag behöver för att muntra upp mig själv lite grann.

Nikkor AF 50mm f/1.8

Min mormor och morfars gamla hus ska transformeras till något nyare och har nästan helt tömts på innehåll. I lördags hämtade mina föräldrar de möbler som jag, min syster och min mamma skulle behålla. Jag ska ha ett jättefint skrivbord, ett sådant med ett lock som man "rullar upp" och där under döljer det sig massa lådor och fack, och även en piktittare liknande den här. I söndags tog vi en tur till för att se om det fanns några mer saker som jag ville spara som minnen. Jag har varit där i ett par omgångar tidigare och bland annat fått med mig det här hem. Nästan allt var borta när jag kom i söndags, bara ett par lådor med saker att kolla i. Men jag hittade ändå ett par fina saker som jag plockade med mig.

Två tekoppar. Jag tyckte först när jag hittade dom att färgen var ful, men nu gillar jag dom bara mer och mer hela tiden. En liten skål. Sju tallrikar med fint mönster i två olika storlekar. Kan bli fint tillsammans med dom röda/rosa som jag har tagit därifrån tidigare. Två glas, mest som minnen. Jag har nämligen druckit saft i morfars kök i dom glasen vad som känns som tusentals gånger i min barndom. Och slutligen en brun tekanna, för tekannor kan man inte få för många av! Inte nog med att det här är saker som jag verkligen har nytta av när jag flyttar och som jag tycker är fina, dom kommer dessutom alltid fungera som minnen av mina fina morföräldrar.

Jag börjar till slut få någorlunda kläm på den franska manikyren. Problem: jobbet och ridningen gör att det nästan tar längre tid att göra manikyren än vad det tar att förstöra den. I-landsproblem.

Cake - Long time

 

Sovmorgon, Shameless US, pyssel, Fever Ray & First Aid Kit i högtalarna, ridtur i solen och gympass. Som terapi för själen! Vid närmare eftertanke så passar nog inte Shameless under kategorin "terapi för själen", men det är förbannat bra ändå.

Pysselprojekt

Senaste veckorna, kanske till och med månaderna, har inte varit en bra period för mig. Livet har helt enkelt varit ganska jobbigt och jag har varit less på det allra mesta. I perioder även det jag vanligtvis uppskattar mest i livet. Det är förklaringen på den periodvisa frånvaron här och det är också förklaringen på tystnaden som många vänner kanske har upplevt från mig (förlåt, jag borde göra precis tvärt om för jag vet ju hur fina ni är och hur mycket gladare ni gör mig).

Men jag har gått igenom en förändring senaste veckan. Förhoppningsvis en bestående sådan. Det finns flera saker som gör mitt liv jobbigt men som jag i nuläget inte kan förändra. Jag jobbar naturligtvis på att ändra det på lång sikt, men i nuläget är det som det är. Men jag har istället för att gräva ner mig i det insett att det finns andra saker som jag kan förändra på. Till exempel hur jag mår fysiskt. När jag inte är på topp på det psykiska planet så kan jag i alla fall jobba på att bli mer välmående fysiskt. Jag börjar till slut inse hur mycket de två hänger ihop. För första gången är jag riktigt inspirerad att förbättra min fysik. Jag har bara hållt på ett par dagar med nya träningen och lite förändrad kost, men jag känner redan en skillnad. Både fysiskt och faktiskt också till viss del psykiskt. Det är för tidigt för att kalla det en vana än, men det känns verkligen annorlunda den här gången.